Dagens Nyheter – 15 juni 1871, sida 1

saren, i det han stannade i dörren, för att få höra de färskaste nyheterna. — Ja visst; den danska hären existerar icke längre, den är alldeles upprifven, ett skamligt törräderi är orsak dertill — gif mig bläck och papper — litet kall kycklingstek och skinka — men fort, min vän, vi ha inte en minut att förlora — se der, tag detta för din egen räkning. Och Palle kastade en riksdaler åt uppassaren, som ödmjukt bugade sig, sprang utför trappan, beställde kycklingsteken och öste ur sig Palles nyheter, hvilka inom fem minuter voro spridda i hela staden. Kristian Hjulben hade kastat sig på soffan, der han snart föll i sömn; äfven Palle var mycket utmattad, men statens angelägenheter tilläto honom icke att hvila sig. Han kände att i detta ögonblick berodde Danmarks öde af honom; det var en tung börda som sålunda hvilade på hans ekuldror, men. Palle förmådse dock bära den. Han måste varna folket, för att det, medan det ännu var tid, mätte få ögonen öppna för de nedriga intriger, som man spunnit bakom dess rygg. Palle gick med hastiga steg fram och tillbaka på golvet, ibland stannade han, talade ett par ord halthögt, strök sig öfver panauv, knöt handen och fortsatte derpå åter att gå. Slutligen slog han sig ned vid bordet, fattade pennan och skref de eldiga orden: