Dagens Nyheter – 14 juni 1871, sida 2

Danskarne hade uppfört batterier vid de gamla ättehögarne på vestra sidan af Dybbölberget, och de försvarade med ära den stolta plats de hade intagit. Förgäfves försökte Wrangel alla möjliga manövrer med sitt artilleri, lät uppställa sina kanoner än öster, än vester om berget, än på höjder än å slät mark, för att finna ett ställe, hvarifrån han kunde öfverrumpla danskärne; ty dessa följde med uppmärksamhet alla hans rörelser och läto sina batterier förändra front, så ofta fiendens förändrade front, och innan den sistnämnde hann börja skjuta från sin nya ställning, slogo de danska kulorna ned, dödade hans hästar och lemlästade hans artillerister. Det var redan långt lidet på eftermiddagen, skuggorna förlängdes alltmera, striden hade varat i flera timmar, utan att preussarne kommit ett enda steg längre. Hittills hade de riktat alla sina anfall mot Dybbölbergets vestra och södra sidor, och danskarnce hade derför samlat hela sin försvarsstyrka här. Deremot var den norra sidan nästan alldeles blottad; då man menade att denna var tillräckligt skyddad af de danska kanonbåtarne ute i sundet och af strandbatterierna på Als. Men man hade glömt att taga de höga gärdesgårdarne med i beräkningen, och dessa spela en vigtig roll i de slesvigska krigen. Så också nu: då kanonbitarne ech strandbatterierna skulle börja kanonaden, kunde de för gärdeggårdarnes skull