Dagens Nyheter – 13 juni 1871, sida 3

Hov Mmililoner. Amerikanska fornlemningar. Andtligen hunno vi de berömda ruinerna, skrifver en resande ij Mexiko. I en omkrets af flera mils diameter sågo vi murar af mer eller mindre förfallna palatser, tempel och pyramider. Marken var, så långt ögat kunde nä, öfversållad med dels sönderbrutna, dels temligen bibehållna pelare. Bland dessa praktfulla minnesmärken efter försvunna menniskoslägten. varsnade man icke en skymt af någon lefvande varelse, med undantag af flidermöss, ödlor och ormar, hvilka alltemellanät tittade fram ur de vacklande murarnes eller de förvittrade pelarnes remnor. Intet spår af någon menniskofot, intet tecken af att platsen nyligen varit besökt kunde vi upptäcka. Främst fästades vår uppmärksamhet vid ruinerna efter en byggnad, som tycktes hafva varit ett tempel, och af hvilken fyra temligen väl bibehållna murar qvarstodo. Vi trädde in genom en öppning i en af dem. Det inre visade en sträcka förfallna rum, i hvilka man ännu kunde skönja spår af fordna arkitektoniska prydnader. Omkring väggarne lågo massor af mejslade och huggna stenar. sönderslagna pelare och sirater, som ramlat ned från murarne, alla öfvervuxna med en frodig grönska och med en mängd täta buskar, genom hvilka vi med knifvar och yxor måste bana oss väg. På ett ställe träffade vi på ett 14 fot långt och ungefär 6 fot bredt rum, som var ganska väl bibehåliet. På ett af de stenblock, som bildade väggarne i detta rum. syntes afbildningar af indianer med FladersayGken på hufvudena, med ringprydda näsor, med bågar och pilar i den ena hånden och ets musikaliskt instrument i den andra. Mellan dessa alter voro här och der djur, lika krokodiler, an Från detta tempel gingo vi till en några hundra steg derifrån belägen pyramid. Det var en storartad byggnad af 550 fots omkrets och med sidorna vända ät alla fyra väderstrecken. Åt öster och norr voro anbragta trappor, hvilkas nedersta och bredaste steg hade en längd af nära trettio fot. Med mycken möda lyckades vi att öfver stenhopar och genom buskar komma fram: till den sidan, som vette åt öster. Här funno vi tvenne väldiga stenar begrafna under en hop andra smärre, som vi, så godt sig göra lät, undanröjde. Enhvar af desså stora stenar för lde ett vidunder, med vidt uppspärradt gap, förfärliga tänder och uthänande tunga. På samma sida klättrade vi hundra fot uppföro till toppen af pyramiden och funno der en terrass eller platform, i hvars midt stod en fyrkantig byggnad med en omkrets af 170 och en Höjd af j Ungefär i kärnan af staden ligger ruiner efter kazikens hus, ett det sällsammaste och obegripligaste alster i byggnadsväg, som någonsin våra ögon skådat, prydligt och beundransvärdt väl utfördt i de minsta detaljer, men icke i någon oss bekant stil. Framsidan af denna underbara byggnad hade en längd af trettiotvå och en höjd af tjugo fot. Den bildade liksom ett utsprång till en annan vida större, men förfallen byggnad, med hvilken den sammanhängde genom murar af femtio fots längd. En mängd sirater af alla möjliga slag voro med yttersta noggranhet och finbet ut egna i de stenlock, af hvilka den blifvit uppförd. Bland uthug; ningarna öfver ingången såg man i halfupp. höjdt arbete en sittande ayvinlig ligar med en fjä. derprydd mössa på hufvudet. Härifrån banade vi 0os3 väg genom snåren till hufvadbyggnadens nordliga sida, AT hvilken vi upptiäekte en ina ar 40 fots längd, hvilken förde ända op tillsjelfva latåen. Denna bildade en 100 fot läng och 73 ot bred aflång fyrkant. Här syntes en rad af rum, hvilka upptogo ungefär två tredjedelar af platåen; det öfriga hate åtagligen varit en promenadplats, men var nu full af nedrasade stenar och öfvervuxen med träd och grönska. I nämnde rum upptäckte vi spår af vattenmålningar, men de voro redan så illa medfarna, att a icke mera kunde urskilja hvad de skulle föreställa. Före de indianer, som de europeiske nybyggarne i vestra delen af Ålegbanybergen lärde känna såsom kringströfvande jägarborder, och före de oss bekanta indianstammarne i södra delen af samma land, har ett annat slägte bebott den mest sköna och fruktbara delen af Nordamerika. Men icke ens den dunklaste tradition antyder hvarifrån detta folk kommit, eller hvart det gått; endast en oerhörd mingd jordkullar och jordvallar samt tusentals småprydnader och husgerädssaker, som man gräft upp ur jorden, vittna om tillvaron af en talrik menniskostam, hvilken i kultur stätt vida öfver de oss bekanta ur-invånarne i Amerika. För ungefär hundra år sedan erhöll Europa de första tillförlitliga underrättelserna om amerikanska fornlemningar. Då börjades ifriga efterforskningar, isynnerhet efier år 1776, och under de senare trettio ären hafva de med mycken nit och ihärdighet blifvit tortsatta. De forskningar, som ären 1845—1847 anställdes af fornforskårne Squier och Davis, hufvudsakligast uti en mängd jordkullar inom Mississippis lodområde, hafva medfört de rikaste resultater: De gamla minnesmärkena bestå till största delen af jordkullar och vallar af jord och sten. Man har i dem funnit en stor mängd prydnader och husgerådssaker af metall, sten, ben och perlor, hvilka måste hafva tillhört ett för längesedan ut dödt folk. Dessa fornlemningar äro utbredda öfver en utomordentligt stor landsträcka. Man finner dem i öster ända inemot Aleghanyflodens källor; vid Missouri, i hela Mississippidalen ända till Mexikanska viken, utåt bvars kuster man kan följa gom. från Texas ända till Florida, ja, till arolina Trvariehkanda Nyheter.