Dagens Nyheter – 13 juni 1871, sida 2

marscherat öfver flottbron och intagit fördelaktiga ställningar på Dybbölberget. — Hvad är det för ett skjutande som pågår ideligen nere i Böffelkobbel-skogen? frågade generalen. — Der står löjtnant Hjelm med två af mina kompanier, svarade kapten Amstrup; det är nog bäst att vi skicka bud efter honom, annars är jag rädd för att han roar sig alltför mycket dernere och glömmer sluta medan leken ännu är helsosam. En adjutant beordrades att rida dit i fullt fyrsprång. Vid värdshuset Hvilhöi träffade han Örnhufvud (denne hade blifvit löjtnant samtidigt med Uffe) som drog sig långsamt tillbaka med sin afdelning. — Löjtnanten får lof att stanna här, sade adjutanten, tills vi nemtat kompaniet ur skogen. — Skall jag stanna; svarade Örnhufvud, nåväl, då förblir jag väl stående som Gustaf Adolf och Carl den tolfte stodo. i Och Örnhufvud svek icke sitt ord. Adjutanten red vidare och meddelade Uffe ordern att ögonblickligen draga sig tillbaka. — Tillbaka? svarade Uffe; och nu först börja tyskarne komma in till oss. En sådan ståtlig mängd vi nu ha här att skjuta på — bravo, Kristoffer, det var ett mästerligt skott; du skall få en specie för det du petade bort den der länge officeren. Då adjutanten upprepade sin befallning, fann sig Uffe emellertid tvungen att lyda och föra