Under den tid, då konungen var af sjukdom hindrad att föra regeringen, ohserverades ett och annat märkligt symptom af benägenhet att hafva andra gudar, såväl inom de högre styrelseverken som inom sjelfva riksdagen. Ett af dessa symptomer var statsutskottets förslag att sammanföra fottans skilda vapen — innan ännu någon nämnvärd materiel inom någotdera vapnet fanns. Andra märken, ännu senare iakttagne, äro åtskilliga kommenderingar. Man har ock tyckt sig finna att ehefen för sjöförsvarsåepartementet icke har ruter i sig mot alla sidor, fastän han öfver hufvud gerna ådagalägger att han icke saknar sjelfständighet. Man har ock nu tyckt sig finna ingalunda något öfvermått af kraft, utan tvärtom en svaghet deruti att han gifvit kommendören Adlersparre det bekanta consilium abeundi, som föranledt dennes ansökning om entledigande från choefekapet för sjöförvaltningen. Dagligt Allehanda förklarade sig i går högst belåtet med denna ansökning, om hvars tillkomst det ställer sig okunnigt. Det kan väl icke förundra att Dagligt Allehanda är belåtet med att regeringen afskedar en liberal embetsman; men männe icke härunder i detta fall också ligger en tillbedjan af en sol, hvars förebädande skimmer redan uppgått för Dagligt Allehandas framfidsblick ? Dagligt Allehanda söker, liksom vi, anledningen till hr Adlersparres afsked företrädesvis deruti att han som representant uppträdt mot regeringen. Detta tillkännagifvande vittnar om att Allehandas slughet blifvit genom för mycket bruk ansenligt förslöad. Den solklara följden af ett sådant medgifvande är ju, att valmännen hädanefter böra taga sig tillvara att vid rilksdagsmannaval gifva sina röster åt embetsVi anmärka här en lapsus i vår gårdags artikel. Presidenten Mörner hör icke till de afsättliga förtroende-embetsmännen. a soon