Dagens Nyheter – 12 juni 1871, sida 1

hu vill jag betrakta dig som min son, och nu skall jag lära dig att ett s!oltare och priktigare lif in soldatlifvet finns det icke. Uffe stannade cn stund och språkade med kapten Amstrup, som var ovavligt upprymd. Slutligen sade kaptenen: a. — Jag skulle förbannadt gerna vilja behålla, dig hos mig i afton och skicka efter ett par buteljer vin och ett par vänner, för att vi skulle få vara tillsammans och dricka din skäl, men här har hopat sig en mängd tjenstegöromål som måste vara uträttade innan qväl. len. Kom till mig i morgon förmiddag i stället, så skola vi äta en god frukost, och kanske vi då kunna skaffa en butelj rhenskt vin, så dricka vi din skal och min skål och alla goda vänners skål. Uffe gick tankfull hem; det var en herrlig sommarafton. Han tog vägen nedåt stranden och begaf sig upp på höjderna derinvid. Stjernorna blickade ned på honom, lysande, tindrande, fulla af löften. Tyckliga tankar fyllde hans sinne: Cjag har funnit lifvets strid, nu vet jug hvar min rätta plats är. Jag undrar just, hvad de skola säga derhemma, mamma och pappa och faster Malena och — nej, henne vill jag icke mera tänka på.s Men de gnistrande stjernorna återförde dock i hans minne två mörka, eldiga ögon; för några ögonblick försjönk ban i ljufva, vemodsfulla hågkomster. Men snart ryckte han sig med kraft derur och sade till sig sjelf: UFFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER. 73,