Dagens Nyheter – 10 juni 1871, sida 2

— Glöm oj att jag här endast ger gästroller, att jag redan för längesedan har valt mitt vite genus: när jag en gång kommer tillbaka till Norge, så lär jag nog få uppoffra min fetma under det trägna arbetet i folkupplysningens tjenst. Men med vig är det helt annorlunda, du har ännu icke bestämt dig för någon viss lefnadsbana. Jag vet ingen som passar bättre för dig än den militära, i synnerhet som hela din familj har egnat sig deråt, och jeg förstår inte, hvarför du skulle vara olik alla dina fäder. Men det kan då väl ej vara din mening att hela lifvet igenom gå som simpel soldat med geväret på axeln? Dessa vigtiga argumenter kunde Uffe icke vederlägga. Under de första dagarne fick han mycket att göra i egenskap af sergeant: alla räkenskaper, rapporter och dylikt skulle genomgås af honom, han måste sitta flera timmar vid skiifbordet och sysselsätta sig med en hop ytterst tråkiga göromål; han cerinrade sig då ofta Björns ord att han hade afstått från sin fetma och sin sötma. Men hvad som bekymrade Uffe vida mera, det var ryktena från Jutland, ty efter hvad dessa hade att förkunna, pressade preussarne all fetma och sötma ur det goda landet. Det berättades allmänt att de slagtade och åto upp alla nötkreatur de sågo, bortförde alla hästarne och stoppade alla pengarne i sina fickor. Visserligen kunde man begripa att häri lågo