I samma ögonblick fick han en stöt för bröstet, det kändes ungefär som om en sten hade kastats på honom. Han visste nu att han var träffad, kanske lifsfarligt; men nu hade hans gode ande vaknat hos honom, han brydde. sig hvarken om sår eller död, han tänkte blott på Slesvig och Dannebrogen, han gräfde och uppkastade jord så att svetten lackade om honom. Björn, Sören Lundegaard och flera andra hade också fattat hackor och spadar, sjelfva löjtnant Vendelin hade skaffat sig en skyffel, för att föregå folket med ett godt exempel. Nu började soldaterna skämmas öfver sin feghet, och de käppades om att förse sig med redskaper; och hade kapten Amstrup förut haft svårt för att förmå .dem till arbete, så fick han nu ett icke ringa bestyr med att anvisa dem platser, så strömmade de tilll Och medan de här använde hackor och spadar, så använde jägarne i kedjan flitigt sina gevär, för att hålla fienden på vederbörligt afstånd. Denne, som hittills icke riktigt förstått hvad som skulle försiggå, började nu få ögonen öppnade och ansträngde sig för att återvinna den förlorade terrängen. En gång såg Uffe pickelhufvorna framtränga alltför långt, så att de kommo danskurne närmare än med dessas säkerhet var förenligt; de hade nemligen samlat sig bakom en stor bondgård; men då dundrade ett kanonskott från sjön, och i nästa ögonblick stod gården i ljusan låga; det var Mercurius, som hade