— Japanesiska. interiörer. Ingen suverän i Europa eller — Kind ingen indisk furste har ett sådant stamträd att uppvisa som mikadon af Japan, hvilken räknar sina anor från.mer än 20 århundraden tillbaka. I omkring 700 år voro emellertid mikado-värdighetens innehafvare kejsare endast till namnet, och deras rike styrdes utaf afkomlingarne af Yoritomo, en prins af kejserligt blod, som usurperade makten i 12:te århundradet och sedan öfverflyttade den på sina arfvingar. Dessa regerade i Yedo såsom ärftliga furstar, under det att mikadon, innesluten i sin stad Kioto, alltid förblef den helige kejsaren, vördad af sitt folk, en ättling af gudarne, om icke sjelf n gud. Så var det i sju århundraden, men då inträffade en förändring. För knappt tre år sedan utbröt en revolution, som hastigt grep omkring sig med den påföljd att öftor förs loppet af en mycket kort tid de s. k. tykunernas dynasti störtades och till och med deras namn utplånades derigenom att prins Keiki, den siste tykunen, frivilligt öfverlemnade sin makt i mikadons händer. I november 1868 var reveolutionen faktiskt slut, och prins Keiki hade intagit sin plats bland de andra daimioerna (rikets aristokrati) såsom blott och bart chef för en gärskild stam; men det återstod för mikadon och hans regering att omfatta ett sådant regeringssystem, hvarigenom de kunde på ett kraftigt sätt utöfva den verldsliga makten. Kioto, mikadoernas oförgätliga residens, var en helig stad, helig företrädesvis genom deras vistande derstädes, men den passade icke alls till säte för en stark centralmyndighet. I Yedo voro rikets lif och intelligens koncentrerade, och på Yedo hade 41e daimioer, som framkallat sakernas nya ordning, haft sina blickar fästade. .I november 1868 öfverraskades utländningarne i Yokohama af den underrättelsen, att mikadon och hans hof verkligen hade lemnat Kioto och begifvit sig till Yedo. Tvifvelsutan var detta den mest anmärkningsvirda händelse, som timat i Japan alltsedan jesuiternas fördrifvande ur landet, en flyttning, så djerf och så besynnerlig, säger Japan-tidningen, att äfven de bäst underrättade utländska iakttagare af den revolutionära rörelsen, oaktadt tilldragelsen bestyrktes genom ovedersägliga bevis, länge vägrade att tro derpå. Kioto är stamhållet för det japanesiska bigotteriet och de japanesiska fördomarne. Med raseri och harmfull blygsel har det reaktionära partiet, som der är det rådande, sett sin kejsare öfvergifva det ensliga lif, han och haus familj under sekler fört, lomna sin heliga stad, för att slå sig ned i tykunernas residens, och utbyta sina förfäders gudomliga overksamhet mot de profana bestyr, som äro förenade med styrelsen öfver hans rike, samt det ännu profanare umgänget med de hatade utländingarne. De ville knappt låta honom resa, men han reste icke desto mindre och gjorde sitt intåg i Yedo den .26 november. Detta intåg måste ha varit värdt att se, Daimioerna och deras trupper öppnade processionen; efter dem kommo kugerna, eller hofpersonalen, vidare fursten af Bizen med två fyrkantiga lådor, betäckta med sidentyg och som troddes innehålla regalierna. En kår hustrupper, väpnade med refflade gevär, omgaf Hö-ör-en, eller den storståtliga triumfvagn, i hvilken mikadon ansågs färdas. I sjelfva verket satt han icke deri, utan i en enklare, men mera beqväm palankin, gjord af trä, med ett svart tak, som var prydt med en hjelmbuske af guld. Men den granna triumfvagnen, ofvanpå hvilken märktes en gyllene Phoenix-bild, var inför folket det synliga omhölje, hvarunder den. kejserliga gudomligheten uppenbarade sig, och då den lam lånmnmanmt framacaldanda FAanna num