Dagens Nyheter – 9 juni 1871, sida 1

icke längre sin existens vara så särdeles mycket värd, och i stället njuter man af den jordiska glädje, som ögonblicket erbjuder, utan att vidare resonnera öfver att den så hastigt förgår. Uffes Lif antog i följd häraf en så bekymmerslös karakter, han behöfde icke grubbla öfver framtiden, utan blott mottaga order -och lyda dessa samt för resten öfverlemna alla omsorger åt sina förmän. Soldaten bryr sig icke om morgondagen, ty han vet icke, om den dagen skall randas för honom. Och det trefliga, muntra kamratlifvet sedan, det var något som Uffe aldrig förr hade erfarit, och som han derför nu värderade så mycket hogre. I synnerhet om qvällarne, sedan exercisen och det öfriga dagsarbetet slutats, och man samlades ute i parken på bänken kring det stora va!nötträdet till ett gladt samspråk, slöt sig Uffe gerna till sällskapet. Han bidrog just icke mycket till att hålla konversationen i gång, ty det var ej många ord, kan. kom fram med, men han var en uppmärksam åhörare, vare sig samtalet rörde sig omkring en, eller annan kamrats familjförhållanden, eller någon af dagens stora frågor blef diskuterad. Vid bataljonen voro många frivillige, och af dessa tillhörde flera de högre klasserna; sådana talade gerna om. frågor af allmänt intresse, och Uffe satte då ett synnerligen högt värde på att få lära känna de olika synpunkter, hvarifrån dessa betraktades,