Dagens Nyheter – 8 juni 1871, sida 2

Björn futtade åter tag i Uffe och ruskade honom hiftigt. — Vakna! vakna! hör, nu ljuder appellen igen! — Och nu kommer jag, sade Uffe, i det han hoppade ur sängen. Ack! jag drömde rå vackert, då du väckte mig. — Men nu ha vi anvat att göra iän att drömma — hörde du — det var ott kanonskott. Under det att Uffe klädde sig, tappade han sin plånbok på golfvet. — Låt du den der tjocka b-ken vara qvar här hemma, sade Björn, du har i alla fall mer än nog alt dra med dig. — Nej, låt mig få ha den, nu ligger mors bref deri, och jag tycker derför att den för mig kan göra tjenst som ett slags amulett. Med dessa ord lade Uffe plånboken i gn västficka. Han ville börja tvätta sig, men Björn sade: Nej, den finare toaletten får du spara, tills vi komma hem igen; vi skola ju för resten icke ut för att helsa på flickor, utan på tyskarne. Se, der red kapten Amstrup bort i galopp. De togo på sig tornistern och schakåen, spände sabeln om lifvet, och sedan de fattat geväret, bar det af för dem. I byn rådde lif och rörelse, ordonnanser redo i fyrsprång om hvarandra, soldaterna sprungo så fort de kunde, här och der stodo sysslolösa bönder och begapade