Dagens Nyheter – 7 juni 1871, sida 2

jag, der är verkligen en bit korf qvar -— får jag då bjuda er chokolad och korf eller punsch och pannkakor; är ni riktigt hungrig, väljer ni det första, har ni ett godt samvete, tar ni det sednare; men om ni både är hungrig och har ett godt samvete, så väljer ni bägge delarne, både chokolad och korf och pannkukor och punsch. Uffe bad om punsch och pannkakor. — Ja, förlåt avt jag sade panukakor, yttra. de Vendelin, det var verkligen om pleonasm ; ty jag ser a!t det finns blott en enda qvar, och den tycks till på köpet icke längre vara så stor, som då den kom in på bordet; men om vi hälla oss väl med vår snälla värdinna, så lagar hon nog ett par pannkakor till åt oss. — Nej, inte för min skull, sade Uffe, jag är inte hungrig. Lät mig bara få litet punsch. — Bravo! ropade löjtnanten, och tack för det ni är belåten med hvad huset förmår! Kamrater och soldater, jag föreslår en skål för honom, som både är en god kamrat och en tapper soldat — en skål för Uffe Hjelm! Lefve han — hurra! Och nu instämde hela sällskapet i denna sång. Og dette skal vwere vor Uffes blad! Hurra! Og Skam faae den, som ikke s Skaal vil drikhe! a! Hurra! Den Skaal var bra. Hurra!