Armod. 1 Wermlands Tidning läses: I norra Wermland med sini allmänhet magra jordmån och sitt hårda klimat, der missväxt snart sagdt hör till det vanliga — ty om också grödan under sommarens lopp synes lofva en ymnig skörd, är en frostnatt tillräcklig att tillintetgöra de rikaste förboppaingar — hafva, sedan skogarne lemnat sitt mesta och bästa, kommunerna blifvit till en så oroväckande grad betungade af utgifter till fattigvården, att de så kallade burgna hotas att komma i understödstagarnes leder. För ett par tiotal at år sedan betydde ett missväxtår mindre, då skogar ännu voro i behåll och lemnade tillfälle till afsalu och arbetsförtjenst; men sedan dessa blifvit utplundrade har fattigvården årligen tilltagit. Östmarks socken torde i detta hänseende höra till de mest betungande; den innehåller i rundt tal endast fem och ett halft mantal, med en befolkning af nära fem tusen personer. Hemmanen, i areal som små tyska furstendömen, bestå numera hufvudsakligen af nakna, afsvedda fjell och skogsmarker. Det är ett kändt faktum, att allmänheten iutplundrade skogsbygder har, likasom Amerikas indianer, en stor obenägenhet mot att med allvar befatta sig med jordbruket; det är för cessa ett nytt fält, för hvilket vanor och förtroende fattas. För att häfva gamla och medfödda vanor erfordras en lång öfvergångstid — flera generationer, ty endast så småningom kommer ett folk till bättre insigt om sin ställning. Östmark med flera socknar befinna sig i denna belägenhet och deraf härleda sig de betungande kommunalskatterna.. Kommunalstyrelsen i Östmark har försökt alla upptänkliga medel för att bereda arbetsförtjenst åt den stora mängd behöfvande som der finnes. Den har inköpt rudimaterier att förarbetas, ehuru sådana företag alltid lemna förlust. Kommo så 1867 och 1868 års missväxtår. För atticke under denna hårda tid låta folket rent af svälta ihjäl, ansåg sig kommunalstyrelsen skyldig att genom upptagande af betydliga län motarbeta hun gersnöden, som i lefvande skräckbilder visade sig öfverallt. Ozktadt de derpå följande goda åren 1869 och 70 bar den ckonowmiska ställningen biifvit föga bävre. På de upptagna lånen har man cj ens sätt liqvidera rän torsa, långt mindre ä Kommunalstyrelsen i Ösimark na Y ter hvad oss bilfvit bekant, mid rbeta på att få köpa un någon lägenhet, för uu derstädes inrätta en fattiggård, på hviiken en hop af de mest behöfvande skall InQvarteras; frågan lärer i dessa dagar inkomma till länsstyrelsen. Gär denna plan i verkställighet, hvilket dock ännu är tvifvelaktigt i anseende till brist i kommunalkassan, bör man hoppas uvt det viärsta onda skall kunna häfvas. Den blifvande och mycket efterlängtade fattiglagstiftningen skall väl göra sitt ull att minska det öfverhandtagande onda; och sedan få sjelfhjelp och eftertanke intaga den plats, som pockrätten på understöd iemnat tom. Häst i lifsfara. En häst, som med ångfartyget Phoenix skullv befordras söderut, hoppade vid half ö-tiden i går e. m. öfver ängfartygets reling i sjön. Ett par båtar utsattes genast för att eftersätta Äyktingen. som helt lugnt simmande tog vägen mot Kiddarholmen ät Munk bron till. Slutligen hamnade han vid den i Riddarholmskanalen varande, läga kluppbryggan, der han med flera personers biträde uppdrogs och efter lämpling behandling återhemtade sig från den ansträngande simturen. Rtiittelse. Första artikeln i gårdagsbladet skulle ha börjat medorden: Det röda svöket i st. f. hvad der i följd af felaktig korrigering stod. desks