— Proussarne! preussarne! skrek Palle och sprängde framåt i vild karrier. Likasom en bomb, hvilken springer och utsänder en massa sma bomber åt alla häll, derigenom framkallande skräck och fasa öfverallt, likaså Csprang Palles utrop: tPreussarnelt och framkallade cn massa mindre högljudda rop på alla sidor, så avt man ett ögonblick hörde tPreussarne! preussarne! ropas bäde rär och fjerran, bäde ofvan och nedanvifrån. De danska soldaterna, som lågo försänkta i djup sömn, skrämdes upp och störtade halfklädda ut genom portarne, flera hoppade genom fönstren, för att komma ut nog hastigt. — Hvar äro de? frågade de, förfärade, men fingo intet annat svar än: Preusarne! preussarnel Då kastade de från sig tornister och schakå, gevär och sabel, kort sagdt, allt hvad som kunde kastas blef kastadt, ochi vild förvirriug trängdes och knuftades de, för att komma ut ur staden. Midt i tumultet sägs Palle till häst med fladdrande kavaj och trekantig hatt; soldaterna, som i sin ångest förlorat all besinning, togo honom för att vara generalen och samlades kring honom för att mottaga order. Palle skrek, så att han blef hes: — Lägg benen på ryggen! Annars skola preussarne kallblodigt mörda er! Och alla som hade två ben att springa med, använde dem efter bästa förmåga, för att komma undan så fort som möjl:gt.