Dagens Nyheter – 3 juni 1871, sida 2

man i en klart skinande drägt stod bredvid Palle och sade: De röda äro danskarne, de svarta äro tyskarne Palle såg, huru de röda stredo med stort mannamod och mycken ihärdighet, men slutligen dukade de under for öfvermakten, deras baner sjönk till marken, och de begynte att fly. Då kunde Palle icke längre styra sig, han sprang fram och fattade en löfrik bokgren, störtade sig midt in iblund spjuten och svärden samt ropade: Danskar! se här ert baner! följen mig! och danskarne svarade med en mun: tTymme Sjellandsfar! Tymme SjeHlandsfar! och de fattades af ett okufligt mod, bröto ånyo fram samt anställde ett förfärligt blodbad bland tyskarne, så att marken helt och hället betäcktes med döda kroppar. Sedan de nu hade vunnit en så storartad seger, upplyftade de Palle på en sköld och buro honom omkring, ropande: länge lefve Tymme Sjellandsfar! linge lefye Tymme Sjeilmdsfar!4 och de slogo på sina sköldar och bläste i sina horn, så att Palle till sist vaknade af detta bullersamma spektakel: han såg då en stor fluga under ljudligt surrande sväfva i ringdans kring hans ena öra. Yr i hufvudet reste han sig upp, och det syntes honom då klart att denna dröm kunde ban icke ha haft för intet, utan den möste syfta på en eller annan bedrift som inom kort tid skulle komma att utföras af honom och öfverholja hans namn och Danmarks namn med en ovansklig ära.