tyckte, att på det hela taget var det roligt att föra krig. Han var ganska nöjd med sig sjelf och menade att han hitulls i allmänhet gjort sin sak bra. Plötsligt fick Palle se ett par dragoner komma honom till mötes i stark karrier. En häst utan ryttare följde dem — Halt! kommenderade Palle, då de redan voro honom helt nära, och dragonerna, som sågo den trekantiga hatten, stannade Öögonrblichligt. — Hvad nytt? frågade Palle. — Preussarne ha nedgjort hela styrkan vid Oversö, och vi ha dem tv i hack och hil efter oss. Endast med största svårighet ha vi sluppit ifrån blodbadet; vår kamrat blef skjuten. -— Barmhertige himmel! ropade Palle och slog ihop händerna; aldrig hör man då annat än Jobsposter! Låt mig få den der lediga hästen, så att jag i tid må kunna varna hären. Med ett språng var Palle uppe i sa eln, och de tre ryttarne satte af i sviodlande fart. Små stenar och grus flögo om öronen på dem, och hvar gång de mötte en morniska, ropade Palle: — Preussarne! preussarne! Sålunda kom han instormande i Flensborg. En stackars brödförsäljerska, som icke hann undan nog hastigt, red han omkull, så att hennes pepparkakor och kringlor kastadeg omkriog åt alla sidor.