Palle såg på sitt ur: klockan var inemot 5. En liten promenad, tänkte han, skulle kanske uppfriska det heta hufvudet. Han svepte in sig i den blå kavajen och satte den trekantiga hatten med tuppfjedrarne på sitt hufvud, i förbigående kastade han en blick i spegeln och han tyckte att denr.a drägt klädde honom förträffligt; han beklagade blott att han icke kunde plötsligt framträda i den inför sina fem systrar: de skulle säkerligen skrikahögt af förskräckelse, om de finge se en sådan vild kvigaregestalt stiga in genom dörren. Palle fann att denna kostym var vida mera pittoresk än den träkiga uniformen, och han beslöt derföre att behälla den för en dag eller två. Ett par trosskuskar, som Palle mötte i porten, helsade ytterst ödmjukt på honom i den föreställningen att den trekantiga hatten betydde något synnerligen stort, och detta gjorde att Palle fann ännu mora behag i sin drägt. Ehuru danska hären var inqvarterad i Flensborg, säg man dock icke mänga militärer på gatorna. Nästan alla hade begifvit sig till ro, trötta och utmattade som de voro af den föregående dagens strider och marschen under nutten. . Endast här och der såg man en skildtvakt stödja sig mot sitt gevär eller ett par dragonhästar stå halfeofvande, medan ryttarne hade gått in för att stärka sig med on snaps. Palle vandrade genom staden och kom ut på landsvägen. Han hade mnu fullkomligt hemtat sig från sin förskräckelse vid Tolk och