Dagens Nyheter – 2 juni 1871, sida 2

bästa tillstånd. Den hade blifvit slagen, och ehuru den kämpat med mod och ihärdighet mot en betydlig öfvermakt, erfor den likväl denna smärtsamma känsla, som alltid följer med ett nederlag. Det glada mod, den friska anda som besjälat den efter slaget vid Bov, hadeförsvunnit och lemnat rum för nedstämdhet och betryckthet. Det var både ungt manskap och unga anförare, hvilka så godt som allanu för första gången hade deltagit i verkliga fältslag och derför ännu icke kände fältlifvets omvexlingar af egen erfarenhet. Hade man efter slaget vid Bov trott, att man kunde gifva hela Tyskland stryk, så var man pu nära att gå till den motsatta ytterligheten och tro att man icke alls kunde försvara sig mot det öfvermäktiga Tyskland. . Till denna själens slapphet kommo kroppslig trötthet och hunger. Dagen förut hade trupperna slagits frän tidigt om morgonen, sedan hade de tillbragt natten under bar himmel, starkt regn föll, så att de flestas kläder voro alldeles genomvåta, och slutligen kom härtill den 3 mil långa marschen till Flensborg på de uppblötta landsvägarne, hvarunder tjocka jordklumpar eupphörligt fastnade vid de tanga stöflarne och gjorde det ännu tyngre att gå. Förplägningen hade sedan morgonen den föregående dagen varit klen och ringa; de flesta hide måst nöja sig med hvad de hade varit nog omtänksamma att sjelfva medfora, och det var snart uppätet.