Dagens Nyheter – 2 juni 1871, sida 2

Jag vidtog nödiga åtgärder för försvaret, uppförde barrikader och besatte dem med mitt folk. Nu frågar jag dessa tappra män, om vi ej ha gjort allt hvad man kän fordra af käcka fosterlandsförsvarare? — Jo, ropade alla Palles soldater och trosskuskar i korus. — Fienden framryckte med en så öfverlägsen styrka, att det icke längre var tänkbart alt vi skulle kunna behålla ställningen. Jag ändrade då min fältplan och lät folket stiga upp i vagnarne, hvarefter vi skyndsamt åkte vär väg. Jag hoppades nemligen att vi genom ett hastigt återtåg skulle kunna rädda kassan och arkivet. Detta lyckades emellertid icke, ty fienden, som var särdeles väl beriden, hanv upp oss ett stycke från Tolk. En förtviflad strid började — jag frågar åter dessa tappta män, om vi ej försvarade oss som lejon mot. den öcrbörda öfvermakten? — Jo! ropade trosskuskarne och soldaterna. — Slutligen måste vi gifva ess fångna, för ätt undvika onyttig blodsutgjutelse. Hvad vi hade förlorat i följd af bristande vapenlycka, skulle vi dock ha återvunnit genom mina diplomatiska underhåndlivgar, såframt icke dessa blifvit så olägligt afbrutna genom kaptenens unkomst. Tack vare min vältalighet, hade det redan lyckats mig att förmå dem utlemna tredjedelen af den eroöfrade kassan, och jag tviflar icke på att de skulle ba återgivit alltsammans, om jag fått vara ostörd