Dagens Nyheter – 2 juni 1871, sida 1

mm RR TE i det stora och slutna jordområde, som omgifver säteriet. Hela Gerdslöfs socken, med prestoch klockaregårdar, tillhör innehafvaren af fideikommisset. Baron Blixen, som han i dagligt tal nämnes, har aldrig haft sin egentliga bostad på Näsbyholm och under scnare åren har han endast sällan för någon dag vistats der. Det har visst förr uppgifvits, att han der ämnade uppföra ett slott, värdigt den naturskönhet, som här bländar ögat; men detta förslag lärer han numera hafva öfvergifvit. Sin bostad har han valt i Köpenhamn, der han på så sätt tillhör den kungl. familjen, att han är besvågrad med kung Kristian den 9:de. Han är nemligen sedan 1854 förmäld med prinsessan Augusta af Hessen Cassel, syster till Danmarks nuvarande drottning. Eget nog är det, att vår svenska statskalender ännu fortfar att upptaga denna höga dam som ogift prinsessa. Baron Blixen har en kortare tid varit utrikesminister i Danmark, men har under de senare åren, måhända till följd af sjukligket, dragit sig alldeles från :lli offentliga angelägenbeter. Han är i måtto vår enda skandinav, som han eriäncnas som undersåte både i Danmark och Sverige och äfven sjelf velat utsträcka sina medborgerliga rättigheter derhän, att han 1857 framställde anspråk på att uppträda som representant på svenska riddarhuset, under det han ännu innehade tjenstbefattning vid danska hofvet. Detta anspråk blef licväl endast vilkorligt medgifyet af ridderskapet af adeln. Det föregående var mig bekant förr än jag nu för första gången beträdde Näsbyholms egor, och bekant var det mig äfven, att ett storartadt arbete under de senare åren der företagits till sänkande af Näsbyholmssjön. En lyckosam tillfällighet förde i min väg en gammal man, fullt bekant och förfaren i fråga om ortförhällandena och som för en handtryckning befanns villig att åtfölja mig på min vandring i nejden. På ett ärligt och ointresseradt sätt besvarade han mina frögor. För iakttegande al en diplomatisk noggranuhet hade det visserligen varit önskligast, om jag ansett mig här kunna anföra hans egna örd, dem jag tecknade mig till minnes; men då det redan för oss infödda skåningar är förenadt med svårigheter att förstå det sydskånska tungomålet, hvilket, liksom mesopotamiskan, måste vara för högsvenskar ctt fast obegripligt språk, så har jag icke vågat begagna mig deraf i denna uppsats. Se här i sammandrag hvad jag af min ledsagare inhemtade och sjelf under min vandring iakttog. Det hufvudsakliga arbetet vid Näsbyholmssjöns sänkning är nu fullbordadt och en lardvinning, som det tycktes, på 6 ä 800 tunnland är derigenom beredd. Jernskenor äro anbragta på pålverk för att derå föra de stora hömassorna från den ännu icke rätt fasta marken. Arbetet har egentligen varit ledt af en dansk ingeniör, löjtnant Feiler, som länge varit anställd vid gården som ett slags uppsynivgsman, hvarmed han förenar uppbörden af de årliga arrendena. Eu dansk landtman innehar sjelfva hufvudgården arrende, men min ledsagare hade sig icke bekant hvad arrendebeloppet utgjorde. Torparne utgöra arbete till gården, men hemmanen äro bortarrendörade, jemte flera under nuvarande egares tid anlagda s. k. plattgårdar. I arrendekontraktet om hufvudgården är bestämdt, Ra a a