Dagens Nyheter – 1 juni 1871, sida 1

— I0 — Han tog derpå Palle Löve under armen, likasom h ar och en af tyskarne tog en dansk under armen, och derefter begåfvo de sig åter ned och piäcerade sig kring bordet. Vin hälldes i glasen ät danskurne, och trosskuskärne blefvo snart åter hjeltar, men Palle trödde icke på freden, hela hans kropp skakådes och hans tänder skallrade, han väntade i hvarje ögonblick att få en knif i magen på sig eller ett rep om halsen. Först sedan anföraren flera gånger hade försäkrat honom om att intet ordt skulle vederfaras honom och uppmadat honom att bara dricka och vara glad med då atidra, började han smäningom få nytt lif igen. Och när de södan sjöngo den ena om försonlighet vittnande visan efter den andra blef han till sist fullt förvissad om att de menade honom väl, och han instämde derför slutligen sjelf i sången. Trosskuskarne voro ett godt stycke efter tyskarne bvad drickningen avgick, men de hunho snart upp dem. Samtalet fördes på ett språk, som hvarken var danska eller tyska och som imhången gång de talande sjelfve icke kunde förstå. Kristian Hjulben hade i sin uvgdom varit ute på vandring i Tyskland och mäste derför ofta göra tjenst som tolk. Hans goda humör hade nu fullkomligt ätervändt, sedan hun så oförmudadt blifvit befriad från den botaude dölsfaran, ach ban väckte mycUFFE BAELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER. Öä.