välplägade, voro nu alldeles Ssiegesund weintrunken. Några af dem hade fallit under bordet, de andra jublade så mycket högre i sin bacchantiska hänryckning. De festa af dem voro studenter från Kiel, och tyska studentvisor omvexlade derför med glödande krigsoch frihetssånger. På talare var det ingen brist, kanske snarare på åhörare, ty de ville alla gifva luft åt sin utomordentliga Begeistring och sitt segerjubel; ofta såg man på en gång två eller tre talare vid hvardera ändan af bordet.. De drucko allesammans brorskål med hvarandra, hvilket de för resten hade gjort åtskilliga gånger förut, och småningom utsträckte de sina sympatier äfven till alla frånvarande, och de intogos af en gränslös kärlek till hela menskligheten. . Anförarens förslag att de skulle afsjunga Schillers YLied an die FreudeX mottogs med stormande bifall. Det var rörande att höra de svartskäggige krigarne sjunga: Groll und Rache sey vergessen, Unserm Todfeind sey verziehn, Keine Thräne soll ibn pressen, Keine Reue nage ihn. Auch die Todten sollen leben! Briider, trinkt und stimmet ein: Allen Siändern soll vergeben, Und die Hölle nicht mehr seyn ,. ) Må vi glömma agget och hämnden och må vi förlåta äfven vär dödstende! Ingen tär må af honom pressas: ingen ånger sarge honom! Afven de döda skola lefva! Bröder, dricken och stämmen in: Alla syndare må förlåtas, och helvetet upphöra att vara till: