Dagens Nyheter – 31 maj 1871, sida 2

lysa för honom! — på de festliga kalasen, de vackra tålen — och nu var alltsammans förbi, förbi! Palle förbannade den stund då han låtit sig förledas till att gå med i kriget, han kunde icke sjelf förstå det vanvett, hvaraf han fattats. En fruktbar och välsignelsebringande verksamhet hade varit honom förbehällen derhemma; huru mycket hade han icke kunnat tala och skrifva för befrämjande af fäderneslandets räddning, huru många hedeörsbevisnivgar skulle icke kommit honom till del under tidernas lopp, huru många festliga tillställningar skulle man icke ha arrangerat till hans ära — och nu hade han i stället råkat i fångenskap och elände, om några ögonblick skulle han kanske prisgifvas åt en qvalfull död! Huru innerligt hade icke hans far och mor bedt honom om att stanna hemma och spara sitt okufliga mod för mindre farliga företag, men han hade icke lyssnat dertill, han hade sjelf lättsinnigt kastat sig i olyckans gap; och Palle tänkte, gripen af den svartaste förtviflan: tu Vas vouiu, George Dandin! Ett par. af trosskuskarne sofvo och snarkace alldeles förskräckligt. — Hvad dessa lägre, djuriska menniskor äro lyckliga i jemförelse med 0ss högre begåfvade, mera finkänsliga andar! tänkte Palle. Der ligga nu dessa råa, outvecklade subjektiviteter och snarka såsom lata skälhundar på isen utan att ana att den klubba redan är lyftad, som