-— UM 00 Och glödande af vin och kärlek till menskligheten. sjöngo de vidare: Seyd -umscehlungen, Miliionen! Diesen Kuss der ganzen Welt! Bröder — tiberm Sternenzelt Muss ein lieber Vater wohnen.)! De föllö allesammans hvaråndra om halsen och kysste hvarandra. Derpå tog ordföranden till orda och talade öfver detta tema: Lefve äfven de döda! Han påminde dem: om de stackars döda deruppe på vinden, att också de skulle lefva, och föreslog derför att man skulle hemta ned dem och låta dem taga plats vid bordet. Stormande bifallsrop skallade från älla sidor, och så många som kunde stå på benen reste sig upp och gingo raglande uppför trappan för att föra ned fångarne i en högtidlig procession. : Då Palle såg dem komma in genom dörren, trodde han att det var för att hänga upp dem vid takbjelkarne, och i djup dödsäångest kastade han sig förtviflad på knä och ropade: — Nåd! nåd! Men anföraren gick rakt fram till honom, reste honom upp och svarade: — Äh! hvad pratar du om nåd! Äfven de döda skola lefva — och dödsfienden bör man förlåta. Se så, ryck nu upp dig broder Lustig och sjung en glad visa! ) Er vårt famntag, millioner! Kyssen. jag ger, är verldens! Bröder — ofvan stjernetältet mäste en älskad fader bo.