Dagens Nyheter – 30 maj 1871, sida 3

gens utrikesafdelning, för ögonblicket lediga, att han vinkade in oss till sig och började tala om en uti en artikel af honom sjelf i föregående dagens nt företagen, något vågad försvenskniog af ordet analogi till likartighet. Både T. och jag sökte visa, att denna försvensknivg var olämplig. H. försvarade sin sak med värme och i det längsta, hvilket han alltid gjorde, ehuru städse villig att gifva efter då han fann sig öfvettygad. Han leddes alldrig af rätthafveri. Under samtalets gång kom T. att yttra: Det är visserligen godt att försöka puri. fiera språket... . Längre hann icke den gode T. Det heter icke purifiera, herre! det heter rensa! skrek Hazelius, dängde näfvYen i bordet, så att vännen T. hoppade ett godt stycke upp från stolen, och det blixtrade till i öfverstens blick; men i nästa sekund spelade åter det godmodiga leendet kring de gråa mustascherna och i de vänliga gråblåa ögonen, då han, klappande T. på axeln, skrattande föreslog: Låt mig slippa att vidare höra ordet purifiera, så lofvar jag å min sida att aldrig mera använda likartighet. Och det ordet förekom heller aldrig vidare i Svenska Tidningens spalter. Norrköpingswitzer, En person, anställd i en af nämda stads boklådor, beklagade sig häromdagen för en vän öfver de stränga göromålen. Hvad, ha pi inte afslutat edra böcker ännu? frågade den sistoämde. — Nej, blef svaret, i bokhandeln förekommer aldrig bokslut. Hvad är det för skiilnad mellan en barberare och en rät linea? — Svar: en rät linia är rak, men en barberare är rakare. Kur för taadvärk, Dagens Nyheder berättar: En ung löjtnant, som härom natten plågades af tandvärk, så att han icke kunde sofva, föredrog att taga en promenad utmed Peblingesjöns stränder. Då han härunder varseblof ett mörkt föremål ute på sjön, liknande en menniska, antog han att något sjelfmord blifvit begånget, hvarföre han kastade af sin kappa, sprang ut i sjön och sam bort till föremälet, som visade sig vara liket af en menniska. Han förde liket i land, öfverlemnade det till en polisbetjent och gick derefter hem, befriad från sin tandvärk. Apropos söt berättade någon häromdagen att han kände en flicka, som hade en så söt mun, att hon Icke tordes gå ut i sin trädgård om somrarna af fruktan för bien.