Palle kommenderade : — Gif akt!... Lägg an! Men då han såg det täta dammolnet närma sig med en ocrhörd hastighet och begynte tydligt kunna urskilja de galopperande hästarne, då kände han en sädan sveda i magen, som om knifven redan satt i den. I stället för att kommendera: ge fyr! ropade han: -— Jlimmel! det är de 20,000 dragonerna! Vid detta rop kastade trosskuskarne liarne från sig och sprungo så fort de orkade tillbaka till proviantvagnarne. Detta exempel verkade smittande på soldaterna, så att dessa likaledes togo till fötterna. Förgätves ropade Palle, som ensam förblef qvarstäcvde. — Soldater, vilja ni då på ett sä skamligt söt ötvergifva er tappre anförare? Icke en enda vände sig om för att se åt honom en gång. Som Palle emöjligen kunde alldeles enugam försvara barrikaden mot 20,000 man, så spravg också han åt vagnarne till för utt leda härens återtåg. Med en snabbhet som man icke skulle ha tilltrott de i allmänhet korpulenta karlar, öfver hvilka Palle förde kommandot, kastade de sig allesammans upp på vagnarne och åkte nu i vild fart ut ur byu, under det att friskaremännen stormade barrikaden. Detta hinder förorsakade friskaremännen ett ögonblicks upiehåll i ridten, ty de blefvo tvungna att stiga af hästarne, för att rifva