oo ned barrikaden. Härigenom vunno vagnarne litet försprång, så att de upphunnos först ett stycke på andra sidan om byn. Friskaremännen redo in på ängarne och följde med det flygande tåget; de vågade likväl icke söka taga det med storm, utan nöjde sig med att skjuta derpå. Från vagnarne besvarade man cdessa skott, men som skyttarne å ömse sidor hoppade häftigt upp och ned i följd af de rep. vagnarnves och hiästarnes väldsamma rörels r, så blef ingen träffad; cndust ett par oskyldiga lam på en iäng föllo eäsom offer åt deu blodige krigsguden. Emodan friskaremiännen icke vågude något egentligt anfall, utan höllo sig på ett visst afstånd, somliga af dem till och med utom skotthall, så kunde devna jagt lätt ha blifvit fortsatt ända till Flensborg. Men i spetsen för tåget åkte en forbonde, som var mycket missbelåten öfver att hans vackra svarta hästar lupo fara att bli förstörda genom denna högst ansträvgande körving; han gjorde derför i ett obevakadt ögonblick en liten sväng åt venster, och så låg vugnen nere i diket. Nästa vagn, som kom i full fart, törnade mot denna och föll omkull tvärsöfver vägen; 1 följd häraf måste naturligtvis hela tåget stanna. Nu försvann den sista skugga at mod, som förtviflan hade ingifvit; männen kastude gevären ifrån sig och ropade pardon. Endast Palle behöjll sitt gcvär. han hoppade ur vagnen och begyute springa öiver