Dagens Nyheter – 30 maj 1871, sida 2

— Potstausend! det var ett förträffligt fynd! ropade anföraren, en student från Kiel, hvilken bar en preussisk uniformsrock, ett par gula skinnbyxor, ridstöflar, som nådde öfver knäna, en ofantligt stor trekantig hatt m d tuppfjädrar uti och slutligen en lång sabel, som släpade efter honom på marken då han gick. — Upp tapPreckamrater och döden föraktande vapenbrödett Ir skola skörda guld och lagrar i Tolk. Under ljudligt hurrande bröto de upp; de hade svärt för att stå på benen, men det gjorde mindre fill saken, ty de lagade af stridslust. Man höll ett kort krigsräd, hvarvid man diskuterade frågan, huru anfallet på Tolk bäst skulle utföras, och man blef då ense om att göra det till häst, emedan detta är det gentilaste och danskurne nippeligen skulle våga motstå en kavalleri-choe. I största hast samlade man ihop byns hästar; det var brist på sadlar, 1:en man hjolpte fig med hästtäcken, ja, nägra af de minst nogräknade föredrogo att rida barbacka, ty de ville icke ha det bättre, sade de, än deras forngermaniska förfäder. Tjudren använde de som tyglar och tjuderpålarne som ridspön. Då nu alla voro till häst, satte sig anföraren i spetsen för dem, svängde sin väldiga sabel och ropade: eFramåt!t hvarpå hela sqvadionen i full karrier styrde kosan till Tolk. I Tolk hade man icke tförspillt tiden, utan rustat sig på det kraftigaste. Palle bade tagit