Dagens Nyheter – 27 maj 1871, sida 2

att han endast med knapp nöd kunde hålla fast geväret. . Fienden hade nu visat sig framför Mysunde, som låg på andra sidan om Slien, men man hade skickat honom ett par granater, hvarför han skyndsamt retirerat och stannat: bakom byn, dor han stod skyddad mot danskarnos skott. Båda parterna voro således temligen skottfria, och som de å ömse sidor tänkte mera på att rädda hären än på att fördrifva motståndaren, skedde just ingen manspillan. Slien, som på detta ställe blott är 200 fot bred, skiljde dem från hvarandra, så att det ieke kunde blifva någet handgemäng utaf, hvilket också ingendera af parte na syntes vara synnerligen hågad för. Färjan hade danskarne dragit öfver till sig, ucan att dock afskära färjliaan, och tyskarne, som stodo under lika förträffligt befäl som danskarne under kapten Zimmerthal, hade hvarken medtagit båtar eller pontoner eller något annat öfverfartsmedel. Å båda sidor tycktes man hysa den meningen att det icke var kulorna, utan smällarno det kom an på, och att den som kunde tåla höra de starkast dundrande skotten, han vur viss om segern. Kapten Zimmerthal var oförtruten. Ehuru det icke vår ringaste utsigt till att göra tyskarne någon skada så länge de stodo skyddade bakom Mysunde, underhöll han dock en oafbruten eld. Än var han uppe på batteriet, : än nere ; löpgrafvarno och påskyndade skjut