-— Jag tror menniskorna äro från förståndet, ropade Palle; jag har ju nu först kommit i säng. Ni kan väl inte begära att man skall marschera midt i natten: — Kompaniet skall på ögonblicket bryta upp och marschera ti!l Mysunde, lydde det oförändrade svaret, hvarefter man hörde väckaren med tunga steg långsamt aflägsna sig. Palle svor på att ingen menniska skulle förmå honom att gå till Mysunde vid denna tid på dygnet, men lyc -ligtvis sågo hans tvänne kamrater saken från en ljusare sida, de före ställde Palle, att en sådan der nattlig promenad kunde ha något särdeles pikant med sig, att man möjligtvis kunde komma att få upplefva ett eller annat romantiskt äfventyr. Palle kröp då brummande ur sängen och klädde på sig uniformen. . — Hvar skola vi nu få oss en ordentlig kopp kaffe ifrån? frågade han derefter. — Här, svarade honom den andre och räckte honom leende sin fältflaska; tag en klunk bränvin, annat kaffe kan du inte hoppas få i dag. Det värmer upp magen. Palle sköt flaskan ifrån sig; då ville han hellre vänta tills de passerade ett eller annat värdshus. Rådhusklockan slog fyra, då de marscherade ut ur staden. Dagen grydde det var ingen vacker soluppgåpg, ty himmelen var molnhöljd, men lif och rörelse började låta sig förspörjas på landsbygden, lärkan flög sjun