Dagens Nyheter – 25 maj 1871, sida 3

Emanuel Svedenborg. Mot slutet af professor L. Tafels vistelse i Sverige, vintern 1870, beklagade han sig i ett litet sällskap öfver att trån Svedenborgs eget fädernesland komma att medföra så få anekdoter om den store mannen, hvarsirykte! så högtluppbäres i andra länder och hvars skrifter nu af tusentals djupa tänkare läsas, begrundas och beundras. Jtt närvarande äldre fruntimmer yttrade då: Från min barndom står ännu lifligt för mitt minne en berättelse af min farfar, en ansedd borgare i Göteborg och egare derstädes af ett stort färgeri. Denne var bjuden på en större middag, som en hans vän gaf för assessor Svedenborg. Midt under måltiden och den allmänna munterheten, vände Svedenborg sig till min farfar, sägande: Herre! ni gjorde bättre att gå ner i eder fabrik, än sitta här Den tilltalade erfor en känsla: af förargelse öfver dessa ord; men i Svedenborgs blick låg något så allvarligt, att han kände sig manad till lydnad. Brydd öfver den uppmärksamhet detta väckte, lemnade han dock bordet. Inkommen i sitt färgeri, fann han ett stycke kläde itändt af gnistor, som sprakat från elden under en af kyparne. Ett par minuter senare hade allt kunnat stå ljusan låga. Sedan faran blifvit ötvervunnen och det försumliga arbetsfolket tillrättavisadt, återvände min farfar till sällskapet, omtalade händelsen och tackade assessorn för den erhållna vinken. Tack, tack, svarade Svedenborg, jag såg hvad som var på färde. Från skolan. Läraren: Hvad gaf oss Gud att upplysa verlden? Lärjunyen: Tändstickor.