Dagens Nyheter – 25 maj 1871, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Hvrvitiuusnen. (Melodi: Kung Carl, den unga hjelte.) Och krisikussen tager Sitt långa svärd i hand Och ut på ströftåg drager Allt i det Skönas land; Han drar i kämpastunden, Som Don Quixote käck, I fejd mot lagerlunden Vid Agavippens bäck. Gud nåde den som dröjer Uti hans åsyn då, När han sim kliovga höjer Med dödens runor på! Nej, se hur dryg han pöser Och hör hur stor i mun, När fraserna han öser Utur sin vishets brunn! Han en gång också drömde Att han till skald var gjord; Han all sin svada tömde — Men allt blef tomma ord. Och Pegasus vid skriket Sig stegrade och slog — Och skalden låg i diket Och allmänheten log. Då sad han: Skaldens ära Blef ej förunnad mig; Nåväl, så vill jag svära Mot alla skalder krig. Jag recensent vill blifva, Jag lyran öfverger; Hvad jag ej sjelf kan skrifva Det kan jag spotta ner. Så tog han Hegel, Schiller Och Rosenkranz och Kant, Och dem med egna griller Nu rörde hop bastant. Och han fick syner höga, Fast allt han såg förvändt Och virrigt för sitt öga — Då var han ecensen. Det är en lust att smilla Med lånadt lärdomskrut : Det är en fröjd att skall Der ingen ropar hut! Det är en vinst att gala Som tuppen uppå störn, Ty galningen betala Får alltid redaktörn. Förläggarne förfäras Af kritikussen8 rop, Men kritikussen äras Af all den åsnehop, Som tror, att fräckt Är prof på kritisk sm Som tror, att recenser Är att förstå sin sak. Som Hercules, den gt Är kritikussen :tark: Af lejon drar hin hud: Han dödar med en spark.