Dagens Nyheter – 25 maj 1871, sida 2

-— TJUV — liggande höjder. Äfvenledes började det bli brist på ammunition; Uffe hade genomletat tre fallna kamraters patronkök, men de voro alla tomma. Han begynte känna sig illa till mods, ty endast två utvägar syvtes återstå: död eller fångenskap. Han kunde dock icke finna sig vid att stå sysslolös, utan fortsatte sitt letande och kom till en helt ung soldat, som nyss blifvit skjuten. Han hade ett ädelt och uttrycksfullt, men af smärtan förvridet ansigte; händerna hade han sammanknäppt under dödskampen och en slät guldring blänkte på fiogret. Uffe glömde för ett ögonblick striden, som pågick omkring honom, och tänkte med sorgset sinne på ett par klara ögon, som snart skulle fördunklas af gråt. Han fann fjorton patroner hos den fallne och lofvade att hämnas hans död. I halfannan timme hade den lilla tappra hopen kämpat mot en oerhörd öfvermakt, nästan all ammunition var slut, en och annan började ropa pardon. — Äh, hvad är det värdt att tigga om pardon? ropade Sören Lundegaard. Om vi bara hålla ut en stund till, så komma de borgholmska dragonerna och de isländska husarerna oss till hjelp, och då få tyskarne stryk, så att det förslår. Med alla sina glada infall kunde Sören dock ej anskaffa flera patroner, och sålunda måste till sist skjutniogen upphöra. Uffe hade den sörgen att sc officerarne fästa hvita näsdukar