Dagens Nyheter – 25 maj 1871, sida 2

Varningar till utvandrare, Svenska ministern i Förenta Staterna för ster uppmärksamheten derpå att när utvandrare komma till Chicago mötas de ofta af svenska eller norska bedragare (Xrunnmare) som erbjäda sig att besörja forslingen af utvandrarnes saker från jeinvägsstationen som de befinna sig på till en annan station i stas den, derifrån tåg går till den plats der emigranten ämrar stanna. För hvarje utvandrares saker tager runnaren 1, 2 å3 dollar, och utvandraren betalar dem vanligen af fruktan att-eljest icke komma med på tåget ; men sålunda förlorar mången sin sista styfver: I allmänhet behöfver utvandraren, när han har köpt jertvägsbiljett till en viss plats i det inre af Förenta Staterna, alldelesicke besörja transporten af sina saker från den ena stationen till den andra, och Srunnarnet lura honom således till en alldeles öfverflödig utgift. Utvandrar-agenterna i Sverige böra af den som hos dem köper biljett ända fram uppmanas att på biljetten sätta ut: fri transport af bagage. : Ministern berättar ett exempel på omförmälta slag af svenskt-norskt runnare-bedräs geri: Det inträffade under sistlidne sommar att ett emigrantsällskap, bestående af ett gift par, 2 hustrur, hvilkas män voro bosatta i Minnesotä, och 6 barn på så sätt blefvoi Chicago beröfvade alla sina penningar. Följden blef, att till en början under resan från Chicago till St Paul i Minnesota eller ungetär ett dygn hela sällskapet fick svälta. Vid ankomsten till 86 Paul slutade biljetten, men befanns det att bestämmelseorten var 5 svenska mil atlägsen från St Paul. Det var visserligen möjligt att på jernväg göra resan på 2 timmar och för ungefär 2 dollar personen, men som sällskapet var alldeles utblottadt på penningar, måste mannen till den ena af hustrurna begifva sig af till fots för att uppsöka slägtingarne och derefter följande dag återkomma med penningar till St Paul. Qvinnorna och barnen måste stanna i St Paul med utsigt att få svälta under ytterligare ett dygn. Om de deremot ej hade blifvit bedragna i Chicago, hade hela sällskapet kunnat utan besvärligheter fortskaffa sig till bestämmelseorten. Tidningen Gamla och Nya Hemlandet, som. utkommer i Chicago, tillägger följande om andra knep af runnarne: Så snart runnarne få genom telegrafen underrättelse att ett emigranttåg skall ankomma, begifva de sig åstad för att möta det flera mil från staden. Då de komma in i emigrantvagnarne, utgifva de sig antingen för att vara agenter för den ångpåtslinie, på hvilken emigranten reser, eller också säga de sig vara poliser och framvisa, för att bestyrka detta, en bricka, som de bära på bröscet, hvilken dock är af annan form än den stjerna polismännen bära. De varna derpå emigranterna på det bögsta att de icke skola sätta någon tro och lit till bedrägliga runnare, ty då kunde de så lätt blifva bedragna, men följa de blott med denone polismanneu, så skall han nog ställa allt tillrätta och bjelpa dem vid penningevexling och vid andra förefallande behof, hvilket alltid är ett kärt besvär. När nu emigranterna komma in till staden och mötas af ångbåtsbolagets agent, så lyssna de icke till denne, och om de göra det så uppreper runnaren sina varningar, och andra runnare tramkasta sina äreröriga beskyllningar mot denne och mot hvarandra till dess emigranterna icke veta till hvem de skola vända sig och följa då merändels en af bedragarne, som slutligen plundrar dem på deras sista skärf. Slutligen nämnes att emedan så många tyskar råkat i de största olyckor genom att utflytta till Brasilien, har tyska regeringen vid högt vite förbjudit agenter att värfva och befordra utvandrare till Brasilien i södra Amerika. a ra ag a a ar rn rn re Ett