Dagens Nyheter – 25 maj 1871, sida 1

och social utveckling, i den mening de fatta den, endast kan ega rum på en inskräktare täflingsbana och i ett mer utveckladt samhälle. att den ofantliga nationella enheten bildar et alltför kompliceradt och alltför månvgsidigt naskineri — att, med ett ord, deras sociale emancipation beror derpå, huruvida de äro i ständ att reglera sitt förhållande till bufvudstad och regering oberoende af de hjelpkällor. hvaröfser båda kunna förfoga i landtbetolknin: gens massor och okunnighet. De tfängde der för ned till roten. Med fulländad instinkt, med det geni för politiska angelägenheter, som et bildad arbetarebefolkning besitter. vände de tillbaka till medeltidens problem, då municipaliteterna uppkommo. De kände instinkt messigt att verkligt borgerligt lif icke kan uppblomstra annat än inom verkligt borgerliga gränser; att ett samfund af hkställda borgare endast kan frodas genom att mere skilja det från den i ett visst länsförhällande lefvande allmogen; att för att bringa landet till lycka och ära måste man draga de stora godsegarne från deras slott ute på landsbygden och införlifva dem med borgarne inom städernas gränser. Men liksom några icke sågo annat i kommunen än rätten att välja sin egen lokala representation, så -ee andra ingenting annat i den än medeltidens fria städer. Kommunen kan förliknas vid det gamla municipalitetet, men den är dock i sjelfva verket nägonting annat. Den gamla fria staden var inkarnationen af afund och trångbröstad borgarpatriotism. Ingenting kan emellertid vara mindre trångbröstadt än andan inom puariserkommunen. Sjelfva rörelsen i riktning af kommunen innebär ett förkastande af allt rivaliserande. Den afväpnar afunden. Paris afstår frivilligt från sina exklusiva rättigheter och sin myndighet. Men på samma gäng det afstår från makten, behåller det sitt inflytande, och samtidigt med att det fordrar borgerlig frihet, åtar det sig nationella förpligtelser och söker i flydda tiders fria, sjelfstyrande städer en pånyttfödande och lifskraftig tanke. Kommunen bar sjelf förklarat sin mission i en följd af officiella aktstycken, af hvilka isynnerhet det bekantalcivkuläret af den 19 april detta år uttalar sig med ett allvar, en kratt och en öppenhet, som i sanning påminna om allt anvat än rusiga galerslafvars språk.