Dagens Nyheter – 23 maj 1871, sida 2

voro ihjälslagna, eftersom han icke såg til dem. De begåfvo sig upp på en hög backe hvarifrån de hade en vidsträckt utsigt åt allt håll. Det var ett herrligt landskap de sågo skogar och sjöar, stora gårdar och frodig: ängar, hästar och nötkreatur gingo och betade här och der gick en bonde och plöjde. Men ing: soldater blefvo de varse, allt såg så fredligt ut. som om ingen menniska här tänkte på krig — Hör, vet ni hvad, gade Sören, jag tycker vi böra laga att vi få oss litet tilllifs. Nu hs vi gått i fem eller sex timmar och lekt kurra. gömma med tyskarne, utan att de fått tag o8s. Jag är säker om att vi i går slogo ihjäl så många af dem nere vid Slesvig att de: dag icke hinna med annat än att begrafvs sina döda. Det är derför min mening, att vi helt lugnt skola gå in på det första värdshus vi komma till, och der äta oss mätta, ty def kunna vi behöfva. Uffe gillade detta förslag, ty då de icke alls hade sett till några trupper, kunde han ej annat än antaga att de mäste ha aflägsnat sig från krigsskådeplatsen. De hade dessutom gått ott temligen långt stycke norrut, så att här kunde man ha förtroende till befolkningen. De vandrade utför backen och genom en skog samt derpå öfver flera åkrar, hvarefter de kommo fram till stora landsvägen. Sedan de tillryggalagt omkring en fjerdingsväg på denna, fingo de syn på en värdshueskylt. — Hurra! ropade Sören och svängde scha