Dagens Nyheter – 23 maj 1871, sida 1

gärdet och försvinna i en liten skog; jag bord dock säga dem ett artigt farväl. Och han aflossade ett skott genom fönstret hvarigenom han ännu mera påskyndade dera: flykt. — Om vi bara hade stått på oss litet bättre så skulle vi ha kunnat taga hela klungan til fånga, återtog Sören. Det hade ändå varit er heder för oss att komma till Flensborg med ett sådant der litet kompani i släptåg... Emellertid behöllo vi valplatsen, och här ligga alla deras präktiga skjutvapen. Och Sören samlade de qvarlemnade gevären. Värdshusvärden inträdde och blef högst förvånad öfver att se alla tyskarne försvunna och i deras ställe två danska soldater. Uffe berättade vu för honom huru de hade vandrat omkring på måfå. — Ni kan säga att ni har haft lyckan med er, sade värshusvärden, när ni har sluppit undan för så godt pris, ty trakten häromkring hvimlar af friskaremiän, braunschwcigska dragoner och mecklenburgska husarer; för en half timme sedan körde ett helt batteri här förbi. Och hvad det packet är oförskiämdtoch pockande sedan! det har snart gjort mig utfattig genom sina reqvisitioner. Och ingenting är dem till nöjes, alltid gräla de öfver das verfluchte dänische Essent, men icke desto mindre äta de allt som kan stoppas ned 1 magen på dem. Ni skulle ha hört de karlar, som nu sednust voro här, huru de ha