Dagens Nyheter – 23 maj 1871, sida 1

landsvägen och följde en stig, som ledde öfver åtskilliga åkrar, med den påföljd att de efter en stund föllo ned i ett djupt dike. De kraflade sig upp igen och fortsatte sin vandring, ehuru Uffe var så trött att han gerna kunde ha kastat sig ned på marken och somnat in hvar som helst. De gingo på måfå, tills de åter påträffade en liten ensam bondstuga, som vid närmare påseende befanns vara densamma, vid hvilken de stannat en stund förut, De beslöto då att gå in och bultade på dörren, men ingen öppnade. Pörst efter ctt par tunga slag med gevärskolfvyarne mot dörren begynte någon rörelse förspörjas derinne, och de hörde en gammal gumma ropa något till dem, som de icke förstodo. — Läs upp bara, ropade Sören och lit sin uppmaning åtföljas af ett väldigt slag med kolfven, hvilket syntes bli bättre förstådt, ty nu öppnades dörren försigtigt. De trädde in och blefvo varse en gammal qvinna med ett ljus i handen, som intogs af en ytterlig förskräckelse vid åsynen af de två soldaterna. Hon talade plattyska och de talade danska, hvarför de ej kunde förstå hvarandra, ehuru Sören ropade så högt att väggarne skakade dervid. Men så hittade han lyckligtvis på att visa sin tomma matsäck samt peka på sin mun och sin mage. Nu nickade hon till tecken att hon hade begripit honom, men höll med cn jemmerlig min fram O FFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER. 59.