Dagens Nyheter – 20 maj 1871, sida 2

något klander mot utskottet eller insinuera att det brustit i flit och arbetsamhet, men då utskottet uraktlåtit att i något betänkande lemna riksdagen underrättelse om det nu anmärkta förhållandet, trodde talaren att det skulle intressera såväl riksdagens ledamöter som allmänheten, om någon förklaring kunde lemnas, helst bland de icke behandlade motionerna 8 stycken afsett ändringar i kommunalförfattningen. Denna interpellation uppkallade hrr Sparre, Ribbing, Helin och Carlen, alla ledamöter i lagutskottet. De betygade allesammans att lagutskottet ej hade någonting att förebrå sig, då det hade haft sammanträden hvarenda förmiddag på tcke-plenidagar, med undantag af påskaftonen. De erinrade om att utskottet haft att handlägga fyra kungliga propositioner, nemligen sparbankslagen, fattigvårdslagen, lapplagen och rörande ändringar i strafflagen, hvilka meltagit så mycken tid, att andra mindre vigtigtiga ärender måst åsidosättas. Hr Hedin lemnade några statistiska uppgifter om lagutskottets verksamhet, hvarmed han ville visa att detta utskott haft betydligt mer att göra än de andra. Af 237 vid riksdagen väckta motioner hade lagutskottet fätt 53 till behandliovg, hvarförutom 7 kungliga propositioner till utskottet remitterats. Öfver 15 motioner hade utskottet afgifvit utlåtande, hvarjemte utskottet fått åtskilliga återremisser och haft, bland annat, ett kinkigt arbete att sammanjemka kamrarnes olika beslut rörande 1 2 i fattigvårdsförordningen. Talaren fäste äfven uppmärksamheten derpå, att riksdagen. kan förekomma ett sådant förhållande, som nu och tillförene inträffat, eller att en mängd motioner af lagutskottet icke hinna behandlas, derigenom att man frångår den toma etiketten att de obetydligaste framställningar från regeringen skola behandlas framför de vigtigaste enskilda motioner. Grundlagen vet nemligen ej af en sådan arbetsordning. Hr Carlen, som mer än de öfrige talarne tog hr Rundbäcks framställning såsom uttryck af klander mot lagutskottet, i hvilket han alls icke fikat att inkomma, bad hr RB. vid en blifvande riksdag använda sitt inflytande för att få ett särskildt lagutskott tillsatt för behandling af de förslag till ändringar af kommunalförfattningarne, hvilka kunna blifra framställda. På af hr Uhr uttalad förmodan, att föredragningen i lagutskottet måtte ske något slumpvis, svarade hr Sparre, som fann interpellationen fullt befogad, att han såsom ordförande icke bestämde arbetsordningen inom utskottet; han tillade slutligen att flera motioner, väckta af utskottsledamöterna, äfven funnos bland dem, som icke blifvit underkastade behandling. Hr JHibbing förklarade orsaken hvarför utskottet ej begagnat sig af sin grundlagsenliga rätt att begära förstärkning. Frågan härom hade verkligen blifvit väckt inom utskottet, men man hade kommit öfverens derom att en tillökning af ledamöternas antal icke skulle påskynda ärendenas behandling, utan snarare tvärtom. Slutligen uttalade hrr Hierta och Elrenbörg några försoningens ord, tydligen för att lugnå hr Carlns upprörda känslor; de hade icke i hr Rundbäcks framställning kunnåt finna något klander mot utskottet, utan deri sett uttalad endast den önskan att få upplysning om något, som föreföll många anmärkningsvärdt, hvilken upplysning utskottet bort ha lemnat riksdagen och allmänheten i ett siärskildt utlåtande. Då ledamöter af lagutskottet nu lemnat den äskade förklåringen, borde denna bli till nytta för kommande riksdagar, så att lagutskottet ej mer blir så öfverhopadt af ärender som händelsen varit i år.