oe TAR Lundegaard i pannan med en full ölbutelj, glas-skärfvorna åstadkommo åtskilliga skåror, och blod och öl flöto ned öfver hans ansigte. — Ölet har ändå inte slagit så i hufvudet på mig som ni kanske tror, ropade han och krossade preussarens hufvud genom ett slag med kolfven, så att hjernan stänkte åt alla sidor. Ef och ännan af preussarne lyekades undkomma genom fönstren, Sören trängde sig fram till ett af dessa och kom dit just då en ung officer hade hunnit ut med venstra benet och satt grenslo öfver fönsterkarmen. — Låt nu se om du kan komma i väg, ropade Sören, och så stötte han bajonetter i lifvet på Honom: Officeren sjönk tillbaka; han blef qvarsittande i såmmaä ställning, ansigtet var förfärligt förvridet, blodet strömmade ur hans mage. Såväl boningshuset som trädgården voro nu helt och hållet i danskarnes väld; de få preussare, som det lyckats att undkomma från blodbadet hade skyndsamt flytt utför backarne. Kapten Amstrup lät sitt folk rycka fram och intaga tn förmånlig ställning framför Annettehöl. Det dröjde någon tid innan preussarne åter fingo lust att anfalla. Då stormade de uppför backarne under ljudligt hurrande, men de blefvo tillbakakastade och flydde i vild oordning. I bajoneitfäktning voro de icke lyckliga, hvårken denna gång eller sedan.