Dagens Nyheter – 19 maj 1871, sida 2

erfarit hvad kamp och strid ville säga. Till höger och venster stupade tappra kamrater, de öfriga slöto sig tätare tillsammans och följde Uffe, som lät dannebrogen svaja stolt öfver deras hufvuden, under det de framtågade öfver den urgarla gränsvallen. Nere på slätten kunde Uffe tydligt se den preussiska fanan med de svarta och hvita färgerna, dödens färger, och då den nalkades, tyckte sig Uffe känna en fläkt af dödens kalla ande blåsa öfver Danmark. Uffe vände blicken uppåt och såg på det hvita korset i det röda fältet, det var lifvet och tron och glädjen; derför sökte preussarne nedrifva det, deras kulor genomborrade och söndersleto duken samt skrubbade stången, men Uffe bar fanan lika högt, han tänkte icke på att hvarje steg han gick framåt kunde störta honom i den öppna grafven; blott en tanke lefde i honom och uppfyllde hela hans själ, och det var den att nu pågick den strid, som gällde Danmarks lif eller död. Vid Uffes sida marscherade Björn, som med sina säkra skott petade bort den ene efter den andre af dem som sågo ut för att vara något mera framstående bland fienden. Ett stycke bakom dem kom Sören Lundegaard, hvilken just icke utmärkte sig genom siikert träffande skott, men så sköt han i stället så mycket oftare. Han beklagade blott att preussarne ej ville komma litet närmare, så att man kunde få slåss med dem