Dagens Nyheter – 17 maj 1871, sida 2

icke kommit, men i anseendo till dessas frånvoro gåfvos åt de närvarande i stället. Ändtligen blefvo alla samlade, och då kommenderades: Marsch! — Uffe trodde att de genast skulle rycka in i den värsta , elden, ty efter hvad man allmänt sade, var det anfall, som gjorts mot avant-gardet, af en mycket våldsam beskaffepvhet. Han blef derför särdeles förvånad, då. de veko af åt höger och togo plats på en hög backe, som ligger vester om Slesvig och kallas Erdbeerenberg. De kunde tydligt höra den starka gevärselden på en fjerdingsvägs afstånd; det lät som en sprakande eldbrasa; då och då hörde man ett väldigt kanohbskott dundra. De flesta i bataljonen befunno sig i en egendomlig själsspänning. Der voro flera nykomlingar, som aldrig förr hade varit i elden: några af dem hängåfvo sig åt en vild, onaturlig munterhet, andra voro tysta och allvarsamma. Äfvenledes voro der sådana som deltagit i slaget vid Boy; de brunno af begär att få mäta sig med preussarne. Bland dessa sednare var Viggo; hela hans varelse lågade, han hade svårt för att stå stilla, utan trampade otåligt med fötterna, och för hyar gång han hörde en stark kanonsalfva från Bustrup, tryckte han geväret hårdare intill sig. Men den otåligaste bland de otåliga. var kapten Amstrup, och det fick hans häst kännas. vid, Han red fram och tillbaka i kort galopp, sporrade hästen oupphörligt och, när denne