Dagens Nyheter – 17 maj 1871, sida 1

Og den har Tydsken haanet Og traadt den under Fod; Nei, dertill er vor Fane for gammel og for god! Og derfor vil jeg slaaes Som täpper Landsoldat ! Hurra! Hurra ! Hurra sjöngo soldaterna, och Uffe instämde och sjöng af hjertats grund. Hittills hade de varit skyddade af Bustrupsjön, som de hade på venstra sidan om Big; men nu uppnådde de södra ändan af denna sjö, i hvars ställe nu trädde en stor mosse, benämnd Bustrup-mossen. Denna låg mellan de framryckande och Dannevirke samt måste alltså passeras. Men nu voro de äfven inom skotthåll för preussarne, som hade besatt Dannevirke, och i summa ögonblick de kommo fram till mossen, blefvo de mottagna med ctt häftigt kulregn, som hade den verkan att de drogo sig tillbaka i oordning. Förgäfves sökte kapter. Amstrup och de andra officerarne genom förmaningar, böner och hotelser förmå dem att åter marschera framät. Ingenting hjelpte; i stället för den förra stridslusten hade en plötslig försagdhet inträdt, som väl till en del var att tillskrifva åsynen af mossen, som låg framför dem; ty under det att de gingo öfver denna, skulle de vara svårt utsatta för fiendens eld, utan att kunna försvara sig. Då började Viggo med hög röst sjunga ur Bjurkamal: 8Sol er oppet. Den manliga, klangfulla stämman npplifvade åter det sjunkande modet; det blef äter ordning i