Dagens Nyheter – 17 maj 1871, sida 1

Då Uffe kom till sitt qvarter, mötte han Björn i dörren. — Nåå, utbrast denne, nu ha ni, mina kära danskar, försofvit er och låtit preussarne komma er för nära in på lifvet. —Preussarne? ... Jag trodde Act var friskarorna. — Jo, pytt! svarade Björn; nej, i dag få vi allt ett arbete som förslår; det blir inte att leka som vid Bov. I Bustrup slåss de allaredan, så att det står herrliga till; och skynda vi oss inte dit ut så fort som möjligt, kan det väl hända att vi få värt nästa nattqvarter i Flensborg. Uffe sprang upp på sitt rum och tog sina vapen samt tornistern. Skomakaren hjelpte honom med mycken tjenstaktighet, och då Björn och Uffe gingo, ropade han lycklig resa! efter dem med ett så triumferande leende, att Björn ångrade att han ieke låtit Palle spetsa honom den föregående natten. De begåfvo sig med skyndsamma steg till den en gång för alla bestämda samlingsplatsen. Det dröjde en stund innan bataljonen hann samlas, ty soldaterna hade varit spridda i hela nejden: somliga hade bevistat gudstjensten, andra anträdt längre eller kortare promenader. Kapten Amstrup grälade på dem som infunnit sig, och kallade dem för sjusofvare och åsnedrifvare och kålhufvuden, benämninsar, som egentligen voro tillimnade dem som