— 411 — stilla och fredligt ut, det enda. som tydde på Krig var ett mindre antal soldater som på något äfstårid uppkastade en Yten skans. De talade högt, och ljudet af deras röster trängde genom den stilla aftonluften ändå till det ställe; def Uffe och Viggo befunno Big. pr — Månne Här verkligen skulle Kömnia. att stå ett slag igen? sade Uffe. — Ja, men det sker åtminstone inte i det här Kriget; svarade Viggo. Tyskarne ånfallå öss inte här. Oaktadt alla preussårnes Hotelser komma de säkert att inskränka sig till en skenmanövrer för att få fred hemma i sitt eget hus. Kaänske är Hela kriget i sjelfva verket rödan förbi; Jag skulle för min del inte heller ha någonting eniot att komma her ige. Är du allaredan trött på kriget? frågade Uffe. — Jag skall säga dig, svarade Viggo, att jag förlofvade mig dagen innan jag for hemifrån, med den våckrastö flicka du kan tänka dig — Vigrid; heter hon, är det inte ett förtjubande nämn ? — Och — — är du sjelf förlofyad? Uffe skakade på hufvudet. : — Jaså; då kan du inte förstå mig. För öfrigt är det ingen lycka för dig att våra utan fästmö; då kan ej föreställa dig, hura utomordentligt angenämt det är att vara förlofvad. Jag begriper sannerligen inte att du ej Har förlofvat dig. —