Dagens Nyheter – 16 maj 1871, sida 1

Uffe fann icke nödigt att svara härpå, hans samvete frikände honom, sägande att det ej var hans fel att han icke redan hade en fästmö. ; Viggo hade kommit in på sitt favoritämne; han kunde icke tröttna. vid att tala om sin käresta och om huru lycklig han var; Uffe lyssnade med smärtsamt. yemod. till hans, ord. Aftonstjernan hade framträdt på himmelen och blickade vänligt ned till dem. Uffe såg upp till henne och mindes den afton då hon tindrade så klart öfver Nikolai kyrktorn och då han drömde om den stora bedrift; han skulle utföra, och om Inez blixtrande ögon, som skulle tacka honom derför. Hvad hade det blifvit af bedriften? Och för hvem lyste nu Inez strålande öga? Uffe kände en förskräcklig tomhet i hjertat — de gamla mörka tankarne kommo öfver honom: lifvet är fullt af begär, som aldrig skola tillfredsställas. Niggo muntrade dock snart upp honom igen med sitt glädtiga prat. På hemvägen till Slesvig talade han om sin far, den gamle jägmästaren, och sin mor, om sin syster Nanna och sin fästmö BVigrid. Det var uppenbart, att ett godt och hjertligt förhållande rådde inom denna familj, och Viggo beskref sina anhöriga så lifligt att Uffe till sist tyckte att han genast skulle känna igen dem, om han en gång sammanträffade med dem. Och du skall sammanträffa med dem, sade Viggo; sedan nu kriget väl har slutat,