Dagens Nyheter – 16 maj 1871, sida 1

oo AV sluttande partierna hade bönderna här och der gjort sig en bit till nytta genom att plantera potatis derpå. Men det var den tusenåriga gränsen för Danmark, grinden till lustgården, På do vidsträckta hedarne framför detsamma hade de blodiga mötena egt rum mellan nordens slägten och grannen i söder. Uffe lade sig i det höga gräset och blickade drömmande ut i fjerran. En ensam herde förde sina får öfver den mörka heden, han nalkades alltmera, och slutligen dref han bjorden öfver vallen, under det han helsade i förbifarten. — Törs ni låta fåren komma hit upp så nära solnedgången? frågade Viggo. — Ja då, det bar ingen fara, svarade herden och dåref hjorden vidare. Då han kommit ett stycke förbi dem, sade Viggo: — Med denne karl hade jag ett långt samtal i förrgår afton, då jag var härute, och då fick jag höra många märkvärdiga saker af honom. Han kände väl till alla häri trakten gängse sägner om Margareta Spränghäst, som hvarje natt rider öfver vallen på sin eldsprutande häst, och om den stora skatten, som ligger gömd i Valdemarsmuren, och om kung Abels gyllene slott på Maage-ön, som man kan få se, om man är ett söndagsbarn. — Och derför skulle han vara rädd för att vakta fåren här på Dannevirke? frågade Uffe. — Ja, ty han har talat om för mig ett märkvärdigt möte som hans farfar haft just UFFE HJELMS OCH PÅLLE LÖVES BEDRIFTER. å2.