han fick en välsmaklig måltid hos fru Esselbach. Björn och Uffe deremot voro inga kostföraktare, utan åto dugtigt af fläskpannkakan,. Efter slutad måltid gick Björn ut för att helsa på några landsmän, som tillhörde en annan bäåtaljon ; Uffe lade sig på sängen för att få en stunds hvila. Han hade nyss inslumrat, då dörren öppnades och korporalen inträdde. Uffe sprang genast upp och helsade på militäriskt vis, men korporalen nödgade honom att åter slå sig ned på sängen, i det han sade: — Låt de der narraktigheterna vara, tills vi träffas på exercisplatsen; här äro vi jemnlikar. Då jag såg er i dag, fick jag lust att göra er bekantskap och tog derför reda på hvar ni hade ert qvarter. Säg mig nu först, hvad heter ni? — Uffe Hjelm. — Då kallar jag er Uffe, och ni kallar mig för Viggo, och så ska vi vara du med hvarann, eftersom vi äro vapenbröder... Der är min hand. — Du! sade Uffe och .slog till. — Du! upprepade Viggo och tryckte kraftigt hans hand. — Berätta mig nu, hvem du är och hvad du är samt mera af det slaget, sade Viggo derefter. Uffe talade om för honom hvad han önskade veta; och Viggo redogjorde sedan för sina familjförhållanden. Han var son till en jäg