Dagens Nyheter – 15 maj 1871, sida 1

lan de två uniformerna icke längre vara så stor. De skulle nu infinna sig på kompaniets exercisplats, för att deltaga i öfningarne. Här träffade Uffe en gammal bekant, som fattade hans hand och tryckte den hjertligt; det var smeden Sören Lundegaard. En korporal ledde rekryternas öfningar; han hade ett fint ansigte, såg klok ut och var utomordentligt liflig i sina rörelser. Han hette Viggo Brunk och var mycket afhållen af soldaterna dels för sin munterhet och sitt goda humör, dels för sin raskhet och tapperhet, hvarpå han aflagt utmärkta prof i slaget vid Bov. Han sysselsatte sig genast ifrigt med de sist ankomna, i synnerhet gjorde han sig omak med Uffe, hvilken exercerade med sådan våldsamhet, att den snäfva uniformströjan sprack upp i ryggen — soldaterna skrattade och Uffe blef förlägen. — Sakta, sakta, sade korporalen, pi använder alltför mycken kraft, ni skulle exercera tre gånger bättre, om ni sparde tredjedelen af era krafter. Ni hinner nog lära er konsten, ty vi ha god tid på oss. Jag är säker om att vi få ligga en månad eller två i den här trefliga staden, innan tyskarne börja röra på sig igen efter det myckna stryk de fingo vid Bov. Vapenöfningarne fortsattes till klockan 2; resten af dagen hade de fri. Palle aktade sig väl för att röra vid skomakarens middag,