-— vJ UU När de kommo ned på kyrkogården, mötte de presten, som bad dem komma in i prestgården och dricka te med hans familj. De tackade och följde med presten. I hvardagsrummet funno de flera unga damer, hvilka voro sysselsatta med att tillreda charpi; presten presenterade sina gäster för dem, så om käcka frivillige, hvilka han ansåg för en äg och glädje att mottaga i sitt hus. Björn fördjupade sig snart i ett ifrigt teologiskt samtal med rresten. Palle och Örnhufvud underhöllo de unga damerna; Uffe roade sig med att se på de andra. En af de unga damerna var mycket vacker, hon hade svart hår och mörka ögon; Uffe tyckte att hon liknade Inez, i synnerhet när hon log. Han inlät sig dock icke i famtal med henne; det syntes honom beqvämare att sitta i all fred och ro och betrakta henne. Vid suptn kom mjölnarens son dit. Han hade varit på en affärsresa till Nordslesvig, hvarifrån han just nu kommit tillbaka. Han omtalade allt det märkliga hansett och upplefvat derborta; bland annat hade han öfvervarit slaget vid Bov och berättade nu, huru fort friskaremännen hade sprungit, då dragonerna kommo efter dem. Palle beklagade sig bittert öfver att han alltför sent begifvit sig åstad, han var rädd för att kriget nu var slut och att hyarken han eller hans följeslagare skulle komma i tillfälle att utföra någon vapenbragd, hvarefter de längtade så UF; E HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER, 50.